Igår var E inte ledsen när jag gick men idag förstod hon vad som skulle komma och blev ledsen när jag sa hejdå.
Det gick dock över fort, jag tjuvlyssnade utanför och då var honglad och väntade på sångstunden.
Lilla Tävan hade inte velat leka ute udag, inget velat gunga, åka rutschkana eller gräva i sanden.
Min lilla tjej!
Hon hade suttit i sin vagn med fröken Carina brevid sig och kikat på dom andra som lekte, hårt hållandes i snutten å nappen.
Hon hade snyftat till då och då när hon kom på vad det var som hände men inget riktigt gråt iallafall.
Hon vill inte äta lunch eller ha välling men hade somnat gott i fröken Carinas famn.
Skulle hämtat henne vid 14 men tjugo över ett ringde dom, hon hade vaknat å var jätteledsen.
När jag rusat dit satt hon i fröken Sussis knä å kikade på bamsebilder.
När hon fick syn på mig blev hon så glad att hon började gråta, skrotis!
Det gick över fort och sen började hon berätta om Bamse å vad det va på bilderna.
Samma glad Elsa som vanligt som pratade å pratade hela vägen hem.
Var å gungade å åkte lite rutschkana påvägen hem.
Sen kom mormor å busade hela eftermiddan.
Elsa berättade om dagis och blev alldeles till sig och ville gå dit igen så jag tror lnte det är "jättehemskt" för henne där.
Stackars liten, det är inte lätt men vi håller ut några dagar till och hoppas att hon snart anpassar sig.
Det är ju en jättestor förändring i hennes liv.
Vi ger så mycket kärlek och närhet vi bara kan när hon är med oss.
Hon vill gärna bli buren extra mycket nu, "bäja" säger hon och sträcker armarna mot oss.
Skruttan <3
Vi är så stolta över dig Elsa, vår stora tjej!
Du är såå duktig som kämpar på och gör ditt bästa!
Vi älskar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar